Bokrecensioner
Annelis syfte med sitt skrivande är att beröra läsarnas inre och ge tid till eftertanke. Att se det vackra både i sig själv och i naturen. Vi är alla sammanlänkade och en del av helheten.
”naturen tänker själv”
Anneli on työstänyt myös romutaidetta tasaiseen tahtiin ja lähiaikoina taidetta on mahdollisuus päästä katsomaan Söderhamnissa. Jotta luovuus olisi monipuolista, syntyi taiteen ja hillonkeiton lomassa myös kirja ”utmattad”. Kirja on tarkoitettu omaa tietään etsivälle. Taskukokoisessa kirjassa on runojen muodossa kirjoitettuja aforismeja ja mietelauseita ja kirja kulkee mukana vaikkapa käsilaukussa. Anneli tietää, mistä kirjoittaa.
-Olen kyllä purrut hammasta elämässä ja kokenut ylirasituksen.
Heli Blomberg, Ruotsin Suomalainen, 16.12.2021
På 189 bokblad – det blir väl 378 sidor – läser jag en spänningsroman om kampen och kärleken, om följsamheten och motståndet, om flärden och dygden, om livet och döden, och om rättvisan som finns i det faktum att dagens förlorare är morgondagens vinnare. Det är en bra bok. Men egentligen är det inte en roman. Det är ett lyriskt verk som är uppbyggt av 189 dikter som följer varandra i en årstidscykel, från vårvinter, över vår, sommar, och ”ökänd vinter / minglar / mellan / höst och vår”. Jag tror att det är författarens inramning (årstidscykeln) som skapar den spänning som finns: Hur ska det gå? Ska inte våren komma snart? Varför dröjer det? Oj, kommer höstregnen redan! Eftersom övergångarna sällan följer en jämn utvecklingskurva utan innehåller bakslag, förhandlingar och kompromisser blir det inte bara berättelser om årstidernas skiftningar utan lika mycket notiser om människors egna tillkortakommanden, vår egen oro inför förändringar – som väntar på sig. Det är en hel del väntan i boken:
”ny resenär / står i vänthallen”.
Dikterna är skrivna av en poet som kan mycket om växter, vindar, djur, isar (”isen / ligger på / mage / nackhår / sticker upp”), skogar, skyar, ja, allt som har med naturen att göra. Dessa djupt kunniga naturiakttagelser görs levande genom författarens kreativa associationer, kullerbyttor och ordlekar. När det är dags för vårens primörer låter det så här: ”primadonnan / tränar på repliker / väntar / på entré / föreställningen / kan börja /” eller så här: ”skepnader / av nakna / stammar / väntar / på ny / kollektion”. När myggorna har kommit är det en ”uttorkad / inande knappnål / söker / dropp”.
Anneli Pietikäinen, som är poeten bakom alla spännande strofer, är, som sagt, mycket bevandrad i det som rör sig i naturen. Naturlyrik som saknar en sådan kunskapsbas är ofta schablonmässig och därför knappast trovärdig, men i Annelis fall behöver du, som läser, aldrig vara det minsta rädd att i dikterna möta pekoral och ytlighet. Det är hela tiden kunskapsrikt (och emotionellt). Vem kan annars skriva om ”den mulätna hagen” eller ”tallens mjäll”? I denna upplysta gestaltning liknar hon de allra största bland våra naturlyriker, en Harry Martinson, en Tomas Tranströmer. Även de hade studerat och satt sig in i den natur de skildrade.
När Anneli Pietikäinen sätter in sina upplevelser i naturen i av människor skapade världar, uppstår ett intresse och ett överraskande möte, och ett brett leende hos mig som läsare; ”utblåst sliten höst / stämplar ut / skiftbyte” eller ”sommarens sammanträde / är över / styrelsen har beslutat / att avgå”. Natur och kultur i ett. Jag får syn på naturen genom människoögon och människors föreställningar, och får samtidigt syn på människors ögon och föreställningar med hjälp av fenomen i naturen. Det är på så vis berättelser från två håll, dialektik om man så vill kalla det.
Som ett kuriosum ser jag också att dikterna kan användas som underlag för frågesport med barn. Vad är det för ”bullig längd bortom horisonten” och vad kan ett sådant moln heta på latin? Vad är de för ”röda pärlband” som dekorerar dikeskanten?
De 189 – om jag nu räknat rätt, sidorna är opaginerade, med all säkerhet medvetet – dikterna är koncentrerade, nästintill lapidariska, endast det som ska vara med, är med. Anneli berättade vid en Öppen scen i Färila, i december 2019, hur hon och andra på en skrivarkurs fick rådet att ”ta bort hälften”. ”Och för mig”, säger Anneli, ”blev det ju lite speciellt eftersom jag bara hade skrivit 6 ord. Men jag gjorde som jag blev uppmanad att göra, och kvar blev det tre ord. Och! Det blev en bättre dikt.” Ja, hon har i sin nya bok verkligen skalat av den hälft som inte behövdes, för det som är kvar är alldeles utmärkt och står stadigt på egna ben. Jag kan som läsare läsa långsamt och vila tryggt i förvissning om att det som står ska stå. Jag tänker på jazzmusikerna Miles Davies som en gång sa: ”The real music is the silence and all the notes are only framing this silence.” Om det är så att bokens alla mellanrum, de oskrivna baksidorna, de tomma ytorna runt den koncentrerade texterna är ”the real music” då ser jag med stor förväntan fram emot nästa bok från Annelis diktarpenna.
Anneli Pietikäinen bok Nyanser kan läsas på många sätt. Du kan följa årets växlingar och läsa en dikt för respektive tid. Du kan utan några syften alls glädjas åt Annelis fantastiska lek med ord eller du kan stanna till och begrunda livets/din egen gång. Eller göra som du vill, för det här är ingen dogmatisk bok som skriver dig på näsan vad du ska tycka. Det är en tillåtande bok – en läsvärd bok.
December 2019
Leif Strandberg
Styrelseordförande
Skrivare i Hälsingland
I förra boken, ”Du är en gåva från stjärnorna” (2006), fick vi följa befruktningen och hur ett barn utvecklas från spermie och äggcell. Nu bor Tara och Pekka i flickan Englas kropp och vi får se vad som händer när Engla äter socker. Sockertrollen angriper och hela kroppen mår dåligt, Herr Lever blir arg som ett bi och Bröderna Gadd hostar och fräser. Man kan inte undgå att tänka på Brasse Brännströms sketch om Verkmästaren i magen.
Den kan användas i förskolan som inspiration för diskussioner om kost.
Lektör Marianne Ericsson, BTJ – Bibliotekstjänst, Häftepos 10104842
Anneli Pietikäinen on kirjailija, runoilija, luennoitsija ja taiteilija. Oman luovan tien etsimiseen meni aikaa, mutta se kannatti. Pienessä Bjuråkerin kylässä on helppo hengittää ja luoda vanhasta uutta.
Annelin luennoilla välittämä sanoma on selkeä: älä hukkaa unelmiasi vaan tee niistä totta ja uskalla kohdata muutos.
-Ravitse unelmisi ja pidä ne elävänä, puhu niistä ääneen tai kirjoita ne paperille.
Jag har under våren och sommaren haft nöjet att läsa diktsamlingen Nyanser skriven av Anneli Pietikäinen. Naturen är det genomgående temat i Annelis texter där vi följer årets fyra årstider och växlingar.
Det som genast slog mig var hennes skarpa iakttagelseförmåga för de små detaljerna. Hennes hängivenhet för den skönhet och sensualism som gömmer sig från minsta spegling i en regndroppe, ett lövs stilla rörelse i vinden, en liten vågs blygsamma skvalp mot en sten vid stranden till höststormarnas rytande och vintermörker.
Annelis styrka är att med få ord besjäla naturen. Vi får i boken följa med genom årstidernas resa. Från den allra första varma solstrålen som får snön att börja smälta, till kraften i jorden som sakta värms upp och skapar den första skira grönskan. Sen hur naturen exploderar i sin fägring när våren tar fart. Ljusets påverkan på allt som gror och ger liv. Sommarens förunderliga och ofattbara växtkraft i skogar och marker. Så småningom kommer de kortare dagarna och höstens närmar sig och omsluter till sist hela naturen med sin stora famn och ger den sin välbehövliga mörka vintervila.
Jag ser Anneli som en stor ordkonstnär. Med endast några korta meningar smeker orden över landskapet likt varsamma händer och får läsaren att för ett kort ögonblick nudda vid naturens gudomlighet. Det ligger en oändlig skönhet i allt detta som vi kan uppleva genom hennes penna och förmåga att se det minsta lilla i det oändligt stora.
Agneta Eriksson
Nyanser – som att gå in i en välfylld garderob. Här finns något för alla årstider, färgstarkt och sobert. Försommaren är min personliga årstidsfavorit så jag väljer för dagen denna lysande och underfundiga dikt: maj klär sig.
Vi tänder ett ljus när någon föds och så säger vi att då lyser det ytterligare en stjärna på himmelen.
Boken känns som glitter!
Det var väldigt roligt när dom samlade ärter!
Varför blev det deg?
Det kliar …
Ge bort en sällsam läsupplevelse!
Har du eller någon annan i din närhet svårt att komma ut och njuta av den magiska naturen?
Låt naturen komma hem genom diktsamlingen nyanser med årstidens växlingar.